
I en undersökning av SCB visar det sig att fler av hälften av alla män i 16 till 24 års åldern har använt fildelningsprogram. För kvinnor är det drygt 20 procent. Totalt pysslar mer än 1 miljon svenskar, till och från, med fildelning.
Om vi antar att den mesta fildelningen handlar om musik kan man filosofera lite kring detta. Eftersom andelen är större i de lägre åldrarna kan man dels tala om en generationsaspekt. Och dels kan man se till att ungdomar som lever på sitt studiebidrag inte har råd att köpa exempelvis skivor. Gång efter annan visar undersökningar på att skivpriset är för högt, enligt konsumenterna. Diagrammet här ovan visar att intresset dock är stort - fler än 1 miljon fildelar - för att de gillar musik. Idag läggs miljon efter miljon på kopieringsskydd som floppar och lobbykostnader för att köpa politiker och ändå går skivindustrin runt. Det betyder att det finns marginaler någonstans. Om alla dessa panikåtgärderslantar och kundtrakasseripengar istället lades på att sänka priset på musik så skulle konsumentantalet blir större och fildelningsantalet mindre.
Om flatrate på musik blev den nya betalningsformen skulle man dessutom kunna minska sina marknadsföringskostnader avsevärt. Istället för att lägga miljoner på PR för varje artist, som egentligen är kass, skulle man kunna marknadsföra en enda produkt - sin skivbutik med flatrate. Att marknadsföra enskilda artister på andra artisters bekostnad skulle vara meningslöst. Med ett pris på hela sortimentet så är det sortimentet i sig som är den viktigaste marknadsfördelen. Inte Piff och Puff Diddy eller Kristina Modellera.
Sedan är det upp till var och en att hämta hem musik efter eget tycke och smak. För första gången skulle verkligheten visa sig och de rätta topplistorna skulle kunna plockas fram.
Även produktionskostnaderna skulle minska. Även om tryckerier och cd-pressare skulle få lite mindre intäkter så kanske de får inse att även de bör reflektera över framtiden. Men de behöver inte bli helt lottlösa - givetvis kan man få betala en extraslant om man vill ha ett album på en cd-skiva.
På mindre än fem minuter har jag hittat massor av sätt att spara slantar på och även öka intäkterna. Ska det vara så svårt att förstå…? Fast det är klart. Många skivbolag är ju som dinosaurier. Sega jättereptiler från en passerad epok, missanpassade till nutiden och med hjärnor mindre än ett ägg.