Beta Alfa om Internet

I en undersökning av SCB visar det sig att fler av hälften av alla män i 16 till 24 års åldern har använt fildelningsprogram. För kvinnor är det drygt 20 procent. Totalt pysslar mer än 1 miljon svenskar, till och från, med fildelning.

Om vi antar att den mesta fildelningen handlar om musik kan man filosofera lite kring detta. Eftersom andelen är större i de lägre åldrarna kan man dels tala om en generationsaspekt. Och dels kan man se till att ungdomar som lever på sitt studiebidrag inte har råd att köpa exempelvis skivor. Gång efter annan visar undersökningar på att skivpriset är för högt, enligt konsumenterna. Diagrammet här ovan visar att intresset dock är stort - fler än 1 miljon fildelar - för att de gillar musik. Idag läggs miljon efter miljon på kopieringsskydd som floppar och lobbykostnader för att köpa politiker och ändå går skivindustrin runt. Det betyder att det finns marginaler någonstans. Om alla dessa panikåtgärderslantar och kundtrakasseripengar istället lades på att sänka priset på musik så skulle konsumentantalet blir större och fildelningsantalet mindre.

Om flatrate på musik blev den nya betalningsformen skulle man dessutom kunna minska sina marknadsföringskostnader avsevärt. Istället för att lägga miljoner på PR för varje artist, som egentligen är kass, skulle man kunna marknadsföra en enda produkt - sin skivbutik med flatrate. Att marknadsföra enskilda artister på andra artisters bekostnad skulle vara meningslöst. Med ett pris på hela sortimentet så är det sortimentet i sig som är den viktigaste marknadsfördelen. Inte Piff och Puff Diddy eller Kristina Modellera.

Sedan är det upp till var och en att hämta hem musik efter eget tycke och smak. För första gången skulle verkligheten visa sig och de rätta topplistorna skulle kunna plockas fram.

Även produktionskostnaderna skulle minska. Även om tryckerier och cd-pressare skulle få lite mindre intäkter så kanske de får inse att även de bör reflektera över framtiden. Men de behöver inte bli helt lottlösa - givetvis kan man få betala en extraslant om man vill ha ett album på en cd-skiva.

På mindre än fem minuter har jag hittat massor av sätt att spara slantar på och även öka intäkterna. Ska det vara så svårt att förstå…? Fast det är klart. Många skivbolag är ju som dinosaurier. Sega jättereptiler från en passerad epok, missanpassade till nutiden och med hjärnor mindre än ett ägg.

Telia skissar på en flatratelösning där du betalar ett fast belopp för hela paketet: telefoni, bredband och även tv.

Telia skissar på den ultimata flatrate-tjänsten där hushållen i princip bara betalar ett fast månadspris all sin kommunikation. Såväl mobil- och ip-telefoni som bredband och eventuellt även betal-tv skulle kunna ingå i paketet.

Att IP-telefoni är en billigare teknik som kommer att pressa ned priserna kommenterar Terje Christoffersen, koncernchef för Teliasoneras marknadsföring, så här:

Hellre än en låg intäkt än ingen intäkt alls.

Det låter faktiskt bra.

IDG: Telia: fast kostnad för alla tjänster är nästa steg

Den svenska tillståndsmyndigheten PTS beslutade i dag att häva det statliga sändarbolaget Teracoms monopol på radio- och teveöverföringar i marknätet. PTS öppnar dörren för konkurrenter att sätta in sin egen utrustning i Teracoms stationer.

NyTeknik: PTS häver Teracoms tevemonopol

Om EU:s nya direktiv för tv-reklam går igenom kommer det röra om lite i den svenska tv-reklamsgrytan. Regelverket för tv:n och dess reklam ska förenklas och helt överlåtas på tv-bolagen att bestämma över. Regeln att det ska gå 20 minuter mellan reklamavbrotten slopas. Filmer, barnprogram och nyheter får dock inte avbrytas mer än en gång per 35 minuter. Kvar från det gamla direktivet är också regeln att den totala mängden reklam inte får överstiga tolv minuter per timme.

Efter det att 64 tusen personer svarat på Aftonbladets nätenkät visar det sig att nästan 90% tycker att det är för mycket reklam i tv. Då är frågan - för vem är EU:s nya direktiv till för?

Jag är inte en fundamentalistisk antagonist mot vare sig EU eller reklam men ställer mig ändå frågan varför vi gång på gång får nya direktiv från Bryssel som inte är förankrade i medborgarnas åsikter. EU-parlamentet tycks mer och mer övergå till att vara en expeditionsdisk för lobbyärenden. Det är en utveckling som jag ogillar då den rimmar väldigt illa med demokrati.

Aftonbladet: Fritt fram för reklam i tv-rutan, EU:s nya tv-direktiv kan köra över svenska reglerna

Bisonblogg pekar på Det progressiva USA som tar upp frågan: Har amatörbloggarna någon framtid eller kommer de att hamna i bakvattnet av de professionella och reklamfinansierade dito?

Det progressiva USA:

Om den svenska bloggosfären skall få lika stor genomslagskraft som den i USA så måste den förr eller senare reklamfinansieras. / Jag tror inte att amatörbloggar som de som existerar i Sverige idag kommer att få någon egentlig genomslagskraft bland landets beslutsfattare eller den breda tidningsläsande publiken utan någon slags finansiering. / Det är absolut inget fel med amatörbloggar, men tror någon på allvar att vi kommer att kunna konkurrera med etablerade journalister om den svenska intelligentsians gunst och uppmärksamhet? / En mängd svenska bloggentusiaster har gjort fantastiska insatser för att utveckla den svenska bloggosfären. Allt har skett ideellt. Detta kallas på engelska sweat equity. Nu måste investerarna stiga in om den svenska bloggosfären skall ha en chans att utvecklas.

Frågan är intressant och relevant men jag håller inte med om att det krävs investerare eller reklamfinansiering för att ha en fortsatt levande bloggkultur. Frågorna jag ställer mig är:

Spelar det någon roll med uppmärksamhetsgraden? För vem eller vilka är 90 % av bloggarna? Jag tippar på att det är få som önskar få sin blogg upphöjd till institutionell status och en maktfaktor. Många bloggare har en inre låga som de måste få utlopp för genom att skriva sina ord och meningar. Om någon vill läsa är det enbart ett plus.

Om man däremot är ute efter att konkurrera med etablerade medier kan det krävas större insatser - både pengamässigt och tidsmässigt. Jag tror att innehåll har en större dragningskraft än reklam och bakomliggande sponsorer. Så krävs det investeringar så bör dessa generera innehåll och detta innehåll kan skapas i form av nätverk av glada amatörer. Kanske är det den svenska modellen - bloggnätverk som hjälps åt för att generera trafik åt varandra?

Vad är syftet med bloggarna? Och vad skall definieras som en blogg? Om det skall omdefinieras till en sajt med nyheter, recensioner, tips och trix eller liknande från etablerade eller nya näringsidkare kanske vi istället kan tala om nyhetssida alternativt portal med kronologiska inlägg och rss-flöde?

Kanske har vi redan de två spåren, proffs och amatör, redan idag. Om vi kan konstatera detta och gör en mindre vetenskapligt genomförd undersökning (fingret i luften) så tycker jag mig se att det som amatörbloggarna har som en stor konkurrensfördel är det större engagemanget och den större uppriktigheten. Dessutom ofta fler möjligheter till interaktion och nätverksbyggande i form av kommentarsfunktioner och blogrolls, saker man sällan ser hos de professionella bloggarna.

Hursomhelst så är det intressanta frågeställningar, väl värda att fundera över.

Bisonblogg: Reklamfinanseriad blogosfär ofrånkomlig?

Det progressiva USA: Vem finansierar bloggosfären?

Medieakadimein har hjort en undersökning som mäter förtroende för samhällsinstitutioner, enskilda företag, massmedier och ledare. Det visade sig att Aftonbladet är mindre förtroendegivande än till exempel Coca-cola. I topp ligger både Ingvar Kamprad och hans IKEA. Jämför man personlistan med organisationslistan finns det gemensamma nämnare. Kanske är det människan som ger organisationen sitt förtroende?

Medieakademin bildades 1997 av Göteborgs-Posten, Göteborgs universitet, Forsman & Bodenfors och NFO Infratest. Undersökningen gjordes via telefon där 766 personer tillfrågades under oktober och novmber i år. Endast de som finns med i listan var tillgängliga svarsalternativ. Procenttalet anger andelen av de tillfrågade som säger sig ha förtroende till personen eller organisationen.

Medier, organisationer och företag

1. Ikea, 75 %
2. Sveriges radio, 73 %
3. Universitet, 72 %
4. SVT, 68 %
5. Volvo, 63 %
6. Småföretagarna, 62 %
7. Dagens Nyheter, 53 %
8. Radio/tv, 51 %
9. TV4, 50 %
10. Saab, 49 %
10. Ericsson, 49 %
12. Svenska kyrkan, 41 %
13. Storföretagen, 37 %
14. Dagspressen, 34 %
15. Posten, 33 %
16. Moderaterna, 32 %
16. Facket, 32 %
18. Riksdagen, 31 %
19. Telia, 29 %
20. Socialdemokraterna, 27 %
21. Regeringen, 26 %
22. Coca-Cola, 25 %
23. TV3, 21 %
24. Aftonbladet, 20 %
24. Kanal 5, 20 %
26. EU-komissionen, 17%
26. De politiska partierna, 17%
27. Skandia, 10 %

Ledare

1. Ingvar Kamprad, 81 %
2. Leif Johansson, 58 %
3. Peter Örn, 51 %
3. Carl-Henrik Svanberg, 51 %
5. KG Hammar, 44 %
6. Fredrik Reinfeldt, 40 %
7. Björn von Sydow, 38 %
7. Christina Jutterström, 38 %
9. Göran Persson, 30 %
10. Anders Gerdin, 20 %

Bra resultat för IKEA alltså. Men vad säger Aftonbladet när de uppenbarligen borde ta till en rubrik som förtroendechock för sitt egna dåliga resultat? Svar: de kommenterar inte sin dåliga placering överhuvudtaget, vad jag kan se.

N24: Flest tror på Kamprad

Nu är Jan Emanuels sida uppe. Den har i princip två funktioner i form av två formulär:

1) Tipsa om var knarket finns.
2) Jag vill ha hjälp med mitt missbruk.

Att knarket bör bekämpas är självklart men är inte detta bara för mycket? Jag tycker inte att det känns seriöst överhuvudtaget. Allt tyder (enligt mig) på att det är ytterligare ett försök till PR-trick av den långhårige robinsonpolitikern.

Enligt Jan Emanuel själv så är sidan tillkommen eftersom det är så svårt att nå Polisen etc. Men ändå tas 50% av utrymmet upp av utdrag ur telefonkatalogen i form av telefonnummer.

Frågor som är väl värda att ställa är: Hur validerar de att de tips de får in inte är practical jokes? Kommer de överösa Polisen med oseriösa tips? Vilken är den missbrukare som sitter och pillar in sitt namn i ett formulär för att bli sedan bli uppringd av Socialtjänsten?

Se även: Jan Emanuels hemsida för att få fast knarklangare.

www.sattditlangaren.se

Expressen levererar ytterligare en chockerande nyhet:

TV4:s nyhetsankare Anna Lindmarker släppte på banden och sjöng en grov sexsång om kungens snopp och pung med SVT:s reporter Karin Swärd från Kalla fakta som var utklädd till drottning Silvia i glittrig tiara.

Expressen: Hon sjöng om kungens pung